Spårvagn och lite minnen.

Jag satt idag, första gången på många år, i fyrans spårvagn från stan till Munksnäs. Oj vad det väckte minnen, samtidigt som jag kunde konstatera att husen jag åkte förbi såg lite tröttare och gråare ut än vad de såg ut för länge sen. Endel av affärerna var ännu de samma och jag ertappade mig att drömma mig tillbaka till det förflutna, när man var ung och oskyldig.

Jag njöt av att sitta där, höra ljudet från spårvagnens skenor och dörrarna som öppnades och stängdes. Det kändes lite som att komma hem. Fyrans spårvagn var den jag använde när jag bodde hemma, när man skulle på äventyr ut i stora stan. Det var ju rätt lyxigt att bara åka iväg på äventyr, det kändes tryggt och säkert.

Några år har ju gått sedan jag åkt med just den spårvagnen, nuförtiden är jag inte en storförbrukare av allmänna fortskaffningsmedel. Men det är konstigt att just spårvagn hör till de medel jag gärna rör mig med, kanske för att jag gjorde det så mycket när jag var yngre. Fast det gått en lång tid så känns det bekant. Visst har det kommit nya byggnader längs med rutten, men den är till största del ändå den samma.

Fast vädret var lite ruskigt så njöt jag av att sitta där och följa med omgivningen, tittade på människorna inne i spårvagnen och de som kom emot i andra. Oj vad de är nära, det fatta jag ju först idag! Nästan som om man skulle kunna sträcka ut handen och röra vid dem, så nära kändes det som. Rusningstiden var ju också påbörjade och där kommer vi säkert till en orsak till varför jag tycker om spårvagnen, den påverkas ju inte på samma sätt av den som en buss. Iallafall inte idag. Det gick i ett huj och så var jag redan i Munksnäs och vandrade vägen hem till mina föräldrar. Till adressen som varit mitt hem 18 år.

Jag tittade kanske lite extra noga hur det såg ut längs med vägen och kunde konstatera att sommaren definitivt kommit till stan. Vägar är upprivna och arbeten är pågång på många håll. På dagis gården kunde jag se de små michelin gubbarna springa omkring enligt bästa förmåga. Dekorations äppelträden lite längre fram väntar på att få explodera ut i blom. På min gamla hemgård var stolpen, där vi brukade fästa twist-bandet, borttagen. Kan tänka mig att orsaken varit att tillräckligt många sprungit in i den och den blivit klassificerad farlig av husbolaget. Ja eller sen har väl någon tänkt att den bara var onödig. Hoppar någon ens twist mera?

Jag tycker om vyerna från balkongen i mitt gamla hem, men jag har fått höra att de som äger tomten mittemot vill bygga ett litet höghus i knuten av tomten. Usch säger jag, det hoppas jag att de inte får tillstånd till. Det passar inte in där, det blir förstört tycker jag. Nu är det grönt och lummigt, en sorts fröjd för ögat. Jag står ju på tredje våningen och tittar ut, men jag kan just tänka mig hur illa det känns för dem som bor alldeles brevid. Jag bor ju inte heller där, men jag har svårt att tänka mig att man vill förstöra något så vackert o fridfullt.

Idag har varit en dag full med nytt och gammalt, nostalgi på ett gott sätt. Igen lärde jag mig något, som jag kan lägga i erfarenhetens säck. Fortsätta min vandring vidare och försöka njuta mera av de små sakerna. Jag gjorde också ett beslut, vilket säkert får många att skratta. På min sommarsemester, vill jag ta med min familj, stiga på fyrans spårvagn och åka med den hela vägen runt. Möjligen hoppa av och vandra ner till torget och äta en glass och vandra i saluhallen.