Allt var klart, alla tvättade o barnen med pyjamasen på. De mindre fattade nog inte vad det var frågan om, det var bara skoj med lite snacks i sängen. Den äldsta var med på noterna och visste vad saken gällde. Hon hade talat om det redan igår, eurovisionernas final.
Vi intog plats i sängen och knäppte på Tv:n, först skulle det vara studio snack, som jag tyckte var lite på tråkigare sidan, men jag höll god min. Den minsta somnade på fem minuter, vilket jag också skulle ha gjort om det inte funnits en liten vild pojke som hållit mig vaken.
One down two to go. Tappert försöker vi få fiilisen upp, men studiosnacket gör en bara trött. Och att en snarkar intill örat gör heller inte saken lättare. Snart upptäcker vi att vi glömt drickan, så lite action. Tre pyjamas typer tassar till kylskåpet och tar var sitt glas. Nytt försök.
Killen bestämmer sig efter en stund att det hela är helt lame och tar sin mjölk och går i egen säng. Låter som om småbilarna är mer intressanta. Snart hörs det inget och jag inser att han somnat.
Two down one to go. Min äldsta har intagit position under täcket, njuter av att det är lugnare och tystare utan småsyskon. Studion börjar också ta slut (somtur jääääsp!), dags för the real thing. Jag byter kanal på Tv:n och nu börjar det. Jag tittar åt sidan och märker att även den äldsta somnat. Damn you studio!
Three down no one to go. Jah, nu blev det då så att jag tittar på esc ensam det här året. Jag får vänta nåt år till innan min äldsta orkar vara vaken ända till start texten, för att inte tala om slut texten. Kanske var det ändå lite studions fel, som påriktigt var sövande.
Nu får vi se hur det går, hålls jag vaken fram till slut texterna eller får jag göra som barnen och titta på bandningen imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar