När strumporna åker av

Jag älskar våren! Allt det ljuvliga ligger i framtiden, den värmande solen, glass på stranden och fötterna i sanden.

De som känner mig vet att jag hatar vintern, snön och kyla. Jag tror att jag gått en sorlig död tillmötes i mitt senaste liv (om man vill tro på sådant), frusit ihjäl eller något annat riktigt ruskigt. Vintern gör mig ilsken och osocial. Det jag tycker är lite småkomiskt är att jag är född i november, slaskmånaden och den sorligaste eftersom vintern ligger i framtiden.

Jag undrar varför jag inte fått nöjet att födas på våren? Kanske var det meningen just såhär, för att jag skulle fatta hur fin våren är. Att jag skulle se hur vackert allt blir när växterna vaknar till liv efter vintern. Kanske jag inte skulle uppskatta allt detta om jag var född på våren.

För mig är första tecknet på att våren, inte att plantera frön och sopa bort all sand som blivit utslängd på gatorna på vintern. För mig är det när mina strumpor åker av. Nu är de bortsatta och får vara i sin låda fram till höst. Nu är det 'strump ledigt'. På sommaren gäller skor som jag kan använda utan strumpor, för  har jag tagit av mig stumporna som vägrar jag att sätta dem på tillbaka innan hösten.

Yllesockor kan jag använda på sommaren, men då är det vanligtvis för att jag vill sitta ute till sena kvällen och det kan bli lite kallt där ute på gården. Dessutom håller de effektivt borta myggorna som vi gnaga på mina fötter. På yllesockorna kommer inte skor, inte på sommaren. Yllesockorna är mera mysfaktor på sommaren.

Jag vet att det är många som har svårt med våren. Alla allergiker som lider av vägdamm och pollen. Många tänker säkert dysterna att ja nu börjar det igen och så gräver de fram antihistaminerna. Jag är ju själv pollen allergiker, men jag har turen att inte reagera så kraftigt till exempel på björk. Jag klarar mig utan de små pillren rätt långt in på sommaren. Men jag jag njuter av våren och sommaren ändå. Dessutom får jag gå utan strumpor hela långa sommaren.

Jag tycker om att årstiderna ändrar, skulle inte villa bo i ett land där det skulle vara sommar jämnt. Då skulle jag inte få njuta av känslan av att ta av mig strumporna. Jag skulle knappast förstå attt njuta av det heller. För mycket av det goda är sällan bra. Hur skall man annors förstå att njuta och se allt vackert?

Jag älskar våren, ifall ni missade det i första meningen! Strumporna har åkt av och mina fötter är entligen fria!