Goda sidan är att man kan syssla och pyssla inne både hemma och på jobbet. Jag känner mig inte skyldig för att jag sitter inne hemma och på jobbet harmar det inte mig att jag inte får vara ute. Naturen får vatten som den behöver för att bli grön och vacker och vatten tunnan på gården fylls för de soligare tiderna. Bara bra och positivt.Till de dåliga sidorna är nog närmast att barnen blir 'galna'. Visst kan man klä dem som michelin gubbar med 'kurakläder' på sig och själv sedan stå där ute och dö en smula i regnet. Nej tack, inte jag!
Joo (djup suck), nu hör jag hur alla säger: "det finns inte dåliga väder, utan bara dåliga kläder". Ärligt talat, raggen stiger alltid lite då jag hör det uttrycket. Vad är det för fel att vara inne och pyssla på där? Varför måste man gå ut precis varje dag när man har barn?
Själv tycker jag att det är skönt att ibland vara inne hela dagen, vandra i pyjamas och syssla på. Speciellt om det är ledig dag och det regnar ute. Då det regnar har jag inga behov att gå ut och ja, barnen kan man också lära att njuta av inne-pyjamas dagar. Och det bästa är att man inte har dåligt samvete för att vara inne då det regnar.
Soliga dagar, även mulna, är jag gärna ute och pysslar på där. Det som kanske är lite svårt är att stå vid sandlådskanten. Jag fixar inte det, jag behöver något att göra för att klara av det. Vid sandlåds kanten 'dör jag en smula'. Vid husbolagets sandlåda kan jag stå, men de gånger jag gjort det har jag blomsax med mig och putsar lite här som där. Barnen leker och jag pysslar, då går det.
Jag är inte den som far till "asukaspuisto" eller något annat som mammor kanske borde göra, i det fallet är jag en ensam varg och anti-social. Det är inte min grej, inte nu och inte i framtiden. Trots det verkar mina barn ändå rätt så normala, utan muskare och andra sådana mamma/pappa - barn greijer.
Eftersom jag nu själv är på jobb på dagarna så har jag gett 'asukaspuisto'-stafettpinnen till min man. Behöver inte längre känna mig som en usel mamma som inte går till asukaspuisto eller muskaren o.dyl. Han får välja hur han gör :). Skönt.
Delvis kan jag hålla med om att det inte finns uselt väder, visst, då det är uselt så får jag vara inne :) vilket också behövs i en familj med 5 personer, en hund och en katt. När det är bra väder sysslar vi ute och då det är uselt väder sysslar vi inne. Så gör jag och jag tror inte att barnen heller tar skada av det!
Har någon på riktigt anklagat dig för att inte gå till parker med dina barn? Har någon på riktigt tyckt att det är konstigt att vilja ha hemmadagar? Har någon på riktigt tyckt att man borde gå i föräldra-barn-grejer?
SvaraRaderaJag frågar det bara för att jag tycker det är dagens melodi att lägga sig i hur folk gör med sina barn, hur de uppfostrar dem. Om inte direkt så indirekt. En del människor tycker dessutom mycket om att ge goda råd då det gäller barnuppfostran. Har man den fina personlighet du har, är det säkert lättare att ta sina egna beslut, gå sin egen väg o skita i att folk tycker det ena o det andra. Jag vet att det för många är en enda stor prestation att bli förälder o de känner skuldkänslor för att de inte är översociala o aktiva föräldrar. Det är tammetusan fel.
När har det blivit det enda rätta att vara översocial själv och utsätta sina barn för en massa sociala situationer? Jag har funderat massor på de här sakerna. För jag är mycket osocial o orkar knappt med så mycket socialt umgänge. Och mina barn är definitivt mina avkommor, de blir på samma sätt som jag trötta av för mycket socialt.
Jag tror ju, som du, att barn blir riktigt fina o tillräckligt sociala av de små sakerna. De saker deras föräldrar, ja hela familjen, orkar o står ut med. Också av att få tassa omkring barfota i pyjamas hela dagen, hitta de sköna mysstunderna under täcket en regning dag o lära sig klara av dagar då det av någon orsak inte blir uteliv.
Jag AVSKYR uttrycket: Det finns inget dåligt väder endast dåliga kläder. Det är prutthurtigt o skenheligt. För mig är regn o rusk dåligt väder, det blir inget bättre av ett lager regnkläder. För nån annan är hett o soligt dåligt väder :)!
Hoppas du kunde njuta av regnet där inne och jag hoppas verkligen du känner styrka i det du känner och det du besluter dig för att delta o inte delta i med dina barn. Det borde vara förbjudet att lägga sig människors små egna system o sätt att leva. Personligheter måste respekteras. Bakom de flesta beslut ligger någon orsak. Så det så.
Oj så jag är engagerad i det här, som kanske inte direkt har att göra med regnvädret utan mer med folks förmåga att blanda sig i, och personligheter som är olika.
Summan av mitt engagemang är det här: Låt dem gå ut i regnet som tycker det är jävligt roligt, låt dem gå i parker o på muskare o allt möjligt annat om de upplever att det passar dem, men låt nu för guds skull dem som vill göra annorlunda göra det! :)
Ja du har nog rätt, de finns de som tycker att det ända rätta är att prestera och synnas och vara social HELA tiden. Jag är inte bara den, visst gör jag saker, men jag har inte ett behov att det är synligt. Hmm kan kanske inte riktigt skriva det rätt, men jag tror att du vet vad jag menar.
SvaraRaderaJag har lite samma när det kommer till små butiker (då man alltså vill vara ifred och bara ögon shoppa) där biträden flyger på en som hyenor och frågar ifall man vill ha hjälp. Innerst inne skriker jag NEEEEEJ, men i stället så säger jag snällt nej tack, jag bara tittar. O så blänger de på en lite ilsket och går och ställer sig en bit ifrån. Så känner man bara hur någon glor på en. De besöker brukar bli extremt korta och troligen återvänder jag aldrig till den butiken. Det är den där antisociala lilla människan i mig som vaknar då.
Men alltså jo, muskare o annat prutthurtigt som urtrött och antisocial mamma är not my game! Kommer ännu ihåg hur det var med den första när jag sa högt att jag saknar vuxnas sällskap ibland, då kom kommentaren men delta på muskare så får du träffa andra mammor. Igen fenomenet: NEEEEEEJ inne i huvudet, för den människar försto ju inte alls att jag menade vuxna minus barn. Inge gullegull eller blöjsnack, utan vuxen och vuxen som också kan sitta helt tyst o bara vara tillsammans. Den som känner mig vet hur obekväm jag känner mig i sådana påtvingade situationer, not my game! Urk.
Väder o kläder, nää! Regn = minimal utevistelse i vår familj. Går jag ut, med barnen, då det regnar så är det extrem sport! Vad är skoj med det hela? Barnen lider av svettiga regnkläder och jag lider av att stå där och se på dem när de fumlar omkring och faller som käglor. Sen är det sand och vått och äckligt när man väl skall in och allt blir bara helt fel. Jag blir svettig av bara tanken. Huuuu!