Idag vill jag tacka en vis man, som med några ord och djup erfarenhet kunde trösta. Han visste inte att han gjorde det, men i mitt hjärta tackar jag honom. Det han sa var en del av en vardaglig diskussion, ingen djup diskussion om livet och dess allvar eller så.
Jag hade burit på en tung känsla sedan morgonen och inte vetat hur jag skulle komma bort. Jag har gått en inre diskussion med mig själv och funderat på hur jag skall komma vidare. Därför känns det nu så bra, då mannen med sina några ord och resoneringar kunde ta upp mig ur gropen. Han vet nog inte själv om hur vis han var just i den stunden. För mig lättade bördan, utan att jag behövde överföra den på någon annan.
Tack för att du är så vis och att du, utan att du vet, kunde göra min dag betydligt bättre. Nu kan jag le ikapp med solen, glädjas över att sommaren har börjat i vår familj, över att morgnarna är utan rutiner och över att jag i morgonens tystnad kan smyga iväg på jobb.
Tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar