Mamma funderingar

Söndag. Vanligtvis vid det här läget brukar jag börja förbereda mig på att arbetsveckan snart skall inledas, idag behöver jag som tur inte göra det. Eller, nåja kanske lite iallafall. Mamma arbetsvecka.

Javisst får de mig och skratta också.

Alla dagar är inte en dans på rosor som mamma, och semester är inte 'slöa slappa samla' krafter semester nu när barnen är små. De lediga dagarna fylls med arbete, för att vara förälder är nog arbete i största grad! Visst ger barnen mycket innehåll i livet, skratt och glädjeämnen. Men nu är det också så att föräldraskap kräver rätt mycket av en, speciellt de dagar man egentligen bara skulle vela lägga sig ner och dö en smula.

Just idag, söndagen till äro, skulle jag villa ligga ner. Sova, läsa en bok eller laga smycken. Inte ha ögon i nacken och vara 'polis' och vakt. Neka och uppmana, 'nej, det är en sax, låt bli, klättra inte in i diskmaskinen, lägg sakerna på sina platser, sluta bråka, varför gråter du osv osv. Jag känner mig som en trasig skiva som spelar samma gamla visa om och om igen. Lite som i the mom song.

Jag är domaren, väktaren och polisen. Inte precis det jag skulle villa vara just idag. Jag känner hur axlarna är tunga och hur jag skulle villa rymma. Egentligen skulle jag villa vara ensam hemma, bara en dag om inte annat. Njuta av tillvaron i all tystnad, städa och lägga sakerna på sina platser. Njuta av att de hålls kvar där jag lagt dem och att jag hittar dem igen på samma ställe. Att skorna är placerade sida vid sida i skoställningen och hålls där. Små saker som ger mig ork o kraft att klara av att vara mamma, iallafall i någon mån.

Ok allt är ju inte bara negativt och unket, fast det är söndag och barnen är i luven på varandra. Framsteg har min lilla pojke gjort med att bli dagstorr, på en dag har han vant sig att det är kalsarna som gäller och att gå på toa och hållas torr. Glädje ämne i all högsta grad.

Mamma survival pack

Den minsta får vänta en stund på att bli dagstorr, den här mamman fixar inte två som strilar omkring. Hon får nöja sig med att stapla skålar och fixa omkring. Hon verkar nöjd med det.
Äldsta dottern sitter och sjunger opera, vilket ju är ganska bedårande. Mozart skall det vara och jag tycker det är ganska sött. Hon får mig att le när hon sitter där o förklarar.

Allt kan bli lite öronbedövande ibland, speciellt för mig som älskar tystnad. Att lyssna på gråt, strid och sjungande blir bara för mycket. Mammaaaa, MAMMA i varje mening, 100% uppmärksamhets behov gör att jag blir utmattad och vill lägga in öronproppar och på det sättet dämpa ljudet. Någon tycket säkert att man skall vara nöjd och inte klaga. Visst är jag nöjd och jag klagar inte (iallafall mycke), men det kommer också de stunder då mina öron behöver semester. Jag hoppas ju på att ha hörslen kvar när jag är gammal.

Jag älskar att vara mamma, missförstå inte det, men en mamma behöver också ladda sina batterier och få stunder för sig själv. Detta för att kunna vara allt en mamma behövs till, tröstare, polis, väktare, kramare, lärare, ja-a enda sättet är väl att beskriva det hela är: Mamma.