Berg- och dalbana med en nypa karusell

Ja, så är det ibland. Ibland går allt smidigt och ibland är allt svårt. Jag tror på att man lär sig av allt, det goda och det dåliga som händer i livet. Skulle jag inte det, så skulle jag säkert spricka. Man kan väl säga att det är mitt sätt att försöka se något lite positivt i allt.

Det värsta jag vet är när allt bara snurrar runt, lite som karusellen på borgbacken. Det känns som om det inte tar slut och man kommer inte bort. Det tvinnar i huvudet och man kan inte greppa något. Allt känns ovettigt och lönlöst. Som tur är det mer sällan så, men det finns även de stunderna som allt bara blir fel och karusellen börjar snurra sitt eget liv och man kan inte stoppa det.

Personligen tycker jag mer om berg- och dalbana. Att sträva upp för berget och kämppa för ett mål är värt mödan, då man vet att belöningen är framför en. När man åker rakt ner i dalen och känner en pirrande känsla i magen. Det är ett sätt man kan se på saken, det är kanske så som jag vill se på saken. Det gör det lite mera positivt i mina öron. Ja och så känner jag att jag inte tappar kontrollen lika mycket som i en karusell.

Så finns det ju snabba vägen, att ställa sig på en trampolin och bara hoppa. Man kan inte låta bli att le och skratta för det är så befriande. Att bara känna sig fri och tyngdlös för en liten kort stund. Jag tror att det är den rätta terapin för de flesta. Du måste koncentrerade dig, för att inte stöta dig. Men det du inte kan göra, inte jag iallafall, är att tänka på vuxna allvarliga tankar medan jag hoppar.

Så av alla tre, Berg- och dalbana, Karusell och Trampolin väljer jag helst den sista. Den första hör till livet, för efter motgångar kommer medvinden och det behövs. Den som jag skulle välja att inte behöva alls är karusellen, av den blir jag bara yr och tappar kontrollen. Testa själv vad ni tycker mest om, såhär lägger jag dem i mitt liv. Som en metafor, men också i verkligenheten.