Nu på morgonen kom jag på något som jag älskade då jag var liten. Doften av kaffe, som kom när pappa öppnade ett nytt paket. Jag minns hur han tog fram burken och försiktigt öppnade påsen så att inget skulle gå till spillo. Han svängde upp och ner på påsen och hällde in innehållet i burken, till sist knapprade han på påsens botten, med fingrarna, för att även få de sista "smulorna" att lossna.
Ertappade mig själv att göra precis samma sak idag, inte så underligt kanske eftersom jag tittat på min pappa göra det så många gånger. Doften och ljudet väcker minnen och jag ser mig själv sitta vid det runda matbordet och tyst titta på min pappa. Små saker men som följer med en livet ut.
Det finns andra saker som jag märker att jag gör på helt samma sätt som mina föräldrar gjort. Små små saker, som man sätt hända flere gånger och som hörde till vardagen då man var liten. Jag gör dem inte medvetet, men ibland märker jag: oj jag gör helt som min mamma eller pappa. Efter det börjar jag tänka och märker att det finns en hel del av de små underliga eller mindre underliga grejerna jag gör, helt automatiskt utan att dessmera tänka. Som exempel kan man väl ta, stänga korken på diskflaskan, stänga köksskåpets dörrar osv. Andra har kanske mattfransar eller annat som skall vara i styr.
Alla dessa små saker, som väcker minnen och för en tillbaka flere år med ett leende på läpparna. Saker som man kommer att sakna en dag.
Det finns saker man verkligen gör exakt som sina föräldrar. Samma grejer man kanske stört sig på. Kanske saker man tyckte var knäppa som yngre men som idag är fullt normala för en själv. Idag, när det sker, tycker jag det e mer lustigt än skrämmande (som jag tyckte som yngre). O det blir väl de saker man sedan för vidare i generationer. Snart ser du dina barn göra samma sak o en dag när dina föräldrar inte mer finns gläds du kanske över att se hur de lever vidare genom er. Eller något i den stilen. Just de grejerna väcker starka känslor och minnen.
SvaraRaderaRoligt inlägg. Fick mig att tänka på de sakerna :).
Du har så rätt, som yngre kunde man inte förstå och tyckte nog mer att ens föräldrar var tjatiga. Men ack ack, nu ertappar man sig själv många gånger att göra på samma sätt. Nu har man fått ta över tjatande tönt rollen ;).
SvaraRaderaJo ibland blir man lite vemodig, men lika väl blir man full av skratt. Det finns en sak jag gör som även min farmor i tiderna gjorde och det är bara så roligt :)