Jag, som mången annan, kan behöva lite egen tid och tystnad. Själv har jag hittat på två sätt som är terapi för mig. Att gå ut i skogen är det ena och det andra att tillverka smycken. Låt mig förklara.
I skogen njuter jag av tystnaden, får plocka svamp och bär. Tid som begrepp existerar inte då. Om jag bara går ut och gå, så känns det intes nyttigt, men i skogen finns det en ide. Jag hämtar mat med mig hem och sparar en slant medsamma. Min hjärna är underlig på det sättet, jag vill göra nytta vad jag än sysslar med, även om jag vet att det är till nytta endast för mig att komma ut och bort.
Nåja, det andra är smyckena. Jag behöver en motvikt till mitt osynliga arbete och då är det skönt att sätta sig ner och tillverka smycken. Jag har planen occh designen i huvudet och händerna gör. Allt omkring mig försvinner och jag är insatt endast i det jag gör. Huvudet töms på tankar och det enda som finns är designen som skall fram. Jag kan gå i veckor och fundera och planera och sen då det finns tid börjar jag göra. Det goda är att det blir något synligt och även här kan jag förtjäna en liten slant. Även här njuter jag och känner att jag får något gjort. Jag kan utvecklas och bli bättre, annors skulle jag inte hålla på med det. Jag provar olika stilar och olika material, men allt kommer på ett eller annat sätt från naturen. Vilket känns viktigt.
När smycket väl är färdigt fortsätter det att ge, speciellt då det hittar en ägare som använder smycket. Det om nånting ger mig glädje.
Nå men hur ser jag det då som terapi? Enkelt, jag vilar när jsg gör detta. Jag lär mig och utvecklas och är med mig själv just i de stunderna. Jag stannar upp och tittar inte klockan. I mitt sinne och min själ står tiden still och de vilar. Min form av terapi, så är det för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar