Skola för mammor?

Nu blir det lite mamma blogg igen, men alltså jag förstår mig inte på det här med 9-åringar. Inte! Vad man än säger, vad man än gör så blir det bara galet. Känns som om allt man säger viner som en vind genom huvudet och bara kör rakt förbi. Jag blir galen. Var jag sådan när jag var liten, har svårt att tro det.

De senaste dagarna har jag saknat en skola för mammor, som har barn just i den här pre-pissis åldern eller vad man nu skall kalla den. En skola där man lär sig A) du är inte ensam och B) gör såhär så blir det nog bra. Urk, det dumma är ju att det inte finns någon sån, men det skulle definitivt behövas.

Redan då besöken med den äldsta började minska på rådgivningen funderade jag på det, och mig själv trogen, frågade jag också varför det minskas på besöken då det känns att behovet ökar när trotsen kommer. Svar fick jag förstås inte annat än i stil så har det alltid varit. Jag antar att det är lättare att väga och mäta och tala om kost osv. än att tala om 'hur skall jag göra med mitt barn som gör si eller så'. Nåja, man lärde sig då att tackla situationerna som de kom, med hjälp av familj och vänner.

Nu är jag igen i den situationen att jag måste tackla alla dessa situtioner, känns bara som om jag behöver en amerikansk fotbolls spelares utrustning för att klara av det. Missförstå inte, inget fysiskt här, men orden som jag får "glädjen" att bemöta kräver definitivt skyddsutrustning. Idag gjorde jag ett beslut, som jag nu då testar och ser ifall det bär frukt. Klar jag önskar att det bär frukt, men vi får se.

Jag lyfter hatten åt alla mammor som orkar i vardagen, gå igenom striderna och försöker sitt bästa. Att vara mamma är absolut inte lätt i dagens samhälle, med alla olika förväntningar som finns både på barn och på de vuxna. Att man skall vara si eller så och ha den ena eller andra grejen. I dagens samhälle är det så förvirrande för små barn vilket gör det allt svårare (tycker jag) att fullt ut fungera enligt bondsförnuft.

När barnen är små är problemen små, när de växer växer problemen. Så sa en vän till mig en gång. Då tyckte jag att vaddå, hur mycket "värre" kan det bli. Hon sover ju inte natten igenom, hon trotsar osv osv. Jag börjar ana att hon har rätt, det som då kändes tungt känns som peanuts just nu. Får se hur det blir framöver, men en skola för mammor skulle nog behövas!