Alban

En liten materialist i mig myser, jag har något nytt! Den blänker i solen och doftar ny. En doft jag gillar mer än något, den väcker materialisten i mig.

Alban heter han, så har jag bestämt. Han är min (ok den är nog min mans med, men ändå)! Och jo, det är en han, inte en hon eller hen eller den. För så har jag bestämt! Alban har bott hos oss sedan måndag och har redan nu gett mycket glädje åt hela vår familj. Han var ett välkommet tillskott till just vår familj. Vi letade och letade, i hela ett och ett halft år! Men äntligen har han kommit till oss och jag tror nog att jag är gladast av alla för det!

Ja, kanske ni undrar vem Alban är. Alban är min nya vän, som håller mig torr då det regnar och för mig fram i väder och vind. Han kommer att få ta del av mycket, både roligt och sorligt. Han kommer att ge mig tystnad och ro i de stunder jag behöver. Endel av er kommer att himla med ögonen över att han fått ett namn och att jag talar om han. Men jag tycker att det passar i vår familj. Han är ju medlem nu.

Alban

Här är han, min Alban. Alban är en bil, han rymmer hela vår familj, och när jag säger hela familjen så menar jag faktiskt hela familjen.

Visst är han inte fin? Jag tycker det, jag myser, materialisten myser och imorgon skall han föra oss på utflykt. Och jo, det är jag som sitter bakom ratten, så kommer det att vara, för han och jag hör ihop.

Jag vet, han är en bil, men för mig betyder det så mycket mer. Jag älskar att köra, det ger mig styrka och inre ro. För mig är körande terapeutiskt, man gör något, men man behöver inte tala. Man kan sjunga högt och ingen hör, speciellt då när man är ensam. Man kan vara ledsen, t.o.m gråta men ingen frågar varför.