Vägen för vidare utan att man egentligen funderar efter vart. Ibland är det hälsosamt att stanna upp och känna efter. Ger detta mervärde i mitt liv eller rusar jag bara vidare utan att egentligen leva?
Den senaste tiden har jag varit tvungen att möta verkligheten och öppna ögonen för vad som sist och slutligen är viktigt, åtminstone i mitt liv. Vardagen har tyvärr en äcklig benägenhet att suga ner en och man glömmer så fort, men nu när jag sitter här kan jag inget annat än leva i nuet. Vilket är rätt skönt och rogivande. Fast jag bara sitter här så känner jag att att jag ger något smått till mina medresenärer.
Visst stör det att damsugaren, ugnen och tvättmaskinen paijade rakt efter varandra. Sist och slutligen har det ingen betydelse, för de går att fixa. Visst gör det vardagen lite mer kämpig, men vi klarar det. Det viktiga är att sätta saker i perspektiv, vad som egentligen är viktigt. Maskinerna o manickerna ger mig inget innehåll i livet, inte något viktigt iallafall. Det som ger mig något är nog att få uppleva stunder där jag ser någon njuta av tillvaron, stunder där jag kan sitta tyst och bara låta den andra suga upp energi av sin egen stund.
Visst, jag talar igen om min kära far. Under detta höstlov har jag kunnat erbjuda lite frihet och annorlunda vardag. Jag har beslutat mig om att han skall få mera innehåll i sitt liv. Bara positivt och batterie laddande. Även om de kommer i små gnuttar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar