Att köra bil o nya brillor...

Senaste veckoslut blev det massvis med köran, helt för mycket egentligen. Så kändes det iallafall efter 3timmars nattsömn innan resans start och speciellt på måndagen då jag skulle på jobb efter ca 1timmes nattsömn. Urk, aldrig mer.

Det sorliga i det hela var ju att min kära Alban inte körde den resan, utan en lånebil som inte alls kändes rätt. När vi lämnade tillbaka den på södag morgonnatt så var jag överlycklig att den fick bli där, jag rentavt hatade den bilen just då. Jag ville ju bara vara hemma och sova i min egen säng.
Egenligen var det nog tur att det inte var Alban jag körde med, för tänk om jag hatat honom lika mycket då.

Nåja, men till resan. Jag vet inget värre än att köra på små vägar mitt ute på lande när månen lyser klar och rådjuren är i rörelse. Jag sitter som en pinne och stirrar som en galning ut och varje gång jag ser de små lysande ögonen i vägkanten stannar mig hjärta av skräck. Huu det är en hemsk känsla.

Nu hade jag ju tänkt att mina nya glasögon skulle vara till stor hjälp på denhär resan, men icke! De gjorde ju allt bara värre, eftersom de förvränger synfältet helt. Optikern säger att det tar sin tid innan ögonen vänjer sig vid de nya linsserna, men alltså halloo jag ser bättre utan dem känns det som. Med brillorna på sluttar alla gator och allt är lite dimmigt. Då tycker jag (dum som jag är som säkert optikern också tycker) att det inte är rätt, jag sa genast något var fel då jag satt dem på mig.

Jag får, nu efter 2 veckors testande, traska tillbaka till optikern och säga att det här inte går. Brillorna som jag skaffat behöver jag speciellt då jag kör på obekanta ställen i skymmningen och för att se ordentligt bakom ratten. Får se vad som händer.